Biokrediter kan finansiera naturvård men utan tydliga riktlinjer från myndigheterna kommer marknaden få svårt att komma igång. Det är en av slutsatserna i en ny rapport från Skogforsk, KTH och World Forest Forum.

Biokrediter skapas då markägare genomför naturvårdande åtgärder och får ersättning från företag eller andra aktörer som vill investera i biologisk mångfald. Rapporten lyfter fram att det finns ett stort intresse för biokrediter men att en fungerande marknad kräver tydliga spelregler från myndigheter vilket i nuläget saknas. Markägare, företag, banker, myndigheter, certifieringsorganisationer och internationella experter har intervjuats i rapporten.

– Rapporten är en viktig målstolpe för hur vi ska kunna ta nästa steg och medverkat till att marknaden blir trygg i att biokrediter skapar värde både för ekonomiska och ekologiska hållbarhetsperspektiv. För att komma framåt behöver vi fortsätta sprida mer kunskap och jobba för att definitionen av biokrediter blir tydlig. De svarande aktörerna i rapporten behöver få klarhet i hur de biologiska värdena ska mätas, följas upp och vilka långsiktiga krav som ska ställas på exempelvis verifiering, säger Kristina Rehn, vd för World Forest Forum, och deltagare i projektgruppen för rapporten.

Moment 22

Rapporten beskriver ett nuläge där aktörerna väntar på varandra. Markägare vill se en tydlig efterfrågan innan de investerar i åtgärder, företag vill vara säkra på att krediterna håller hög kvalitet och banker efterfrågar standarder som minskar investeringsriskerna. Situationen liknar ett moment 22 men myndigheter har en möjlighet att öppna upp processen.

– Intervjuerna visar att frivilliga initiativ är viktiga för att testa nya lösningar, men att de inte ensamma kan skapa den stabilitet som krävs för att etablera en marknad. Det är där myndigheterna kommer in i bilden, säger Madeleine Silverbratt, Skogforsk, en av rapportförfattarna.

Rapporten lyfter fram fyra möjliga utvecklingsvägar för biokrediter framåt:

  • Frivillig ekologisk kompensation utan nettoförlust av biologisk mångfald.
  • Frivilliga köp av biokrediter, som syftar till nettovinst för biologisk mångfald.
  • Reglerad ekologisk kompensation med krav på åtgärder för att undvika nettoförlust.
  • Reglerade inköp av biokrediter med krav på mätbar nettoökning av biologisk mångfald.

– Vi tror att de två reglerade utvecklingsvägarna har störst potential att skapa en långsiktig efterfrågan på biokrediter. Men oavsett vägval krävs samverkan mellan marknadens aktörer, forskare och myndigheter för att gå från idé till fungerande handel, säger Madeleine Silverbratt.

Rapporten är en del av forskningsprojektet Biokrediter för framtidens skogsbruk.